Skulpturutställningen på Pilane gravfält är en upplevelse. Kombinationen av samtidskonst och ett uråldrigt kulturlandskap är lysande. Skulpturerna är ett spännande och fantasieggande urval, och placeringen i landskapet väl genomtänkt. Här några av mina favoriter. Vi hade också turen att vara där en fantastisk dag, när vädret var som bäst, strålande sol men inte för varmt. Spännande tyckte jag att Kneeling Shadow  II, överst till höger är.  Skulpturen är konstruerad av bokstäver i rostfritt stål, knäböjande på sten, utförd av spanjoren Jaume Pilensa. Intressant är också Ursula von Rydingsvards Damski Czepek (dammössa) utförd i naturidentisk?? kåda. Ett läckert, ljusgenomsläppligt material, bilden ovan, till höger.

De skulpturer som finns tydligast i mitt minne, och som fick det att göra ont i hjärtat på mig, är Laura Fords oerhört skickligt gjorda bronsskulpturer Hemlösa djur. Undrar ändå om de inte skulle vara effektivare i stadsmiljö.

Beträffande de rackarns fåren: Det är ju så trevligt med dessa vackra får som strövar runt bland skulpturerna men . . . Sätt er inte ner då kommer de! Galopperande! Förra gången vi var där hade vi picknick, och jag, min idiot bjöd en av dem på äpple. Vi blev ÖVERFALLNA! Och se er för var ni sätter fötterna. Det gjorde inte jag.

Det är inte så att man hittar Pilane gravfält av en slump. Man måste veta vart man ska köra. Var där med Eva, stenungsundsbo och gammal vän från den tid då vi båda arbetade på Chalmers. Vi har varit i Pilane tidigare, men jag hade aldrig hittat dit igen utan karta. (och kanske inte ens med!) Vi såg både Elsa Beskow på Akvarellmuseet och skulpturerna på Pilane gravfält den här vackra sommardagen. Det är så härligt att få koppla bort det egna jaget och ägna sig åt att låta tankarna gå dit konstverken pekar. Det är sådana dagar jag minns, sådana dagar jag lever länge på.