Nu kommer det att dyka upp många konstiga bilder i den här bloggen innan jag lärt mig hantera detta underverk. Första bilden med nya kameran:

Hej Maja! Hoppas du läser. Det är dina rosor från i lördags jag tränar på! Fler bilder så småningom.

Läser alltså Bodil Malmstens De från norr kommande leoparderna, som äntligen damp ned i brevlådan.  Kan inte nog lovorda denna fantastiska kvinna. Vilket språk! Vilken bildning! Vilken intelligens! Och så underbara bilder. Försöker att läsa bara några sidor i taget så att nöjet skall vara längre, men det är svårt.

Det lömska nätet av Helene Tursten. Brukade förr kasta mig över hennes deckare så fort de kom ut, men inte så denna gång. Den här kom ut förra året, och den är absolut läsvard. Förstår inte hur den har kunnat undgå mig så länge. I mitt tycke är det den bästa hon skrivit. Handlingen utspelas som alltid i Göteborg, och den här gången i trakter som är välbekanta för mig. Bara det är ju härligt. Så har hon lyckats få till en mycket elegant hopvävd  och välbalanserad story, och som debattinlägg om pedofili på nätet är den skickligt och kunnigt skriven. Hon har läst in sig på sitt ämne. Utan att ta till allt för mycket splatter, och utan att, som så många andra, gotta sig i detaljer, har hon gjort en spännande, faktiskt elegant deckare med ett budskap. Bör läsas av alla föräldrar med unga tonåringar.

Bjuder idag på lila clematis från trädgården.

Alltid lika trevligt att träffa min mans barn och barnbarn, och Gun förstås. Tack för vackra blommor, både rosor och gladiolus. Och tack Gun för jättefina svampknivar, hoppas vi lyckas göra oss förtjänta av dem. Vi är inte några särskilt framstående svampplockare direkt. Käre Maken har dock en plan på att göra Hamlet till kantarellhund. Det finns ju tryffelhundar, så . . . Det är underbart, och framför allt ovant, för en stugsittare som jag att tillbringa en dag utomhus, och Skrea strands sanddynor är jättefin utflyktsplats. Jag hade trevligt, trots smärre missöde med flyktande kinesisk drake som ville tillbaks till Kina. Heroisk räddningsinsats här av Rafael, stort tack! Draken är infångad och hemma igen. Jag skall trassla upp snörena, det kommer att ta till nästa år vid den här tiden . . . Tog visserligen med kameran den här gången, men efter två bilder (ingen lyckad) hängde den sig. Måste också medge att jag tycker det är tråkigt att fotografera människor, och jag är inte bra på det heller. Får hoppas Wojtan lägger ut några bilder på sin blogg. Hon gör det mycket bättre. Strandbild i stället.

Funderar fortfarande över Bodil Malmstens Den näste som rör mig. Ska nog läsa om den faktiskt, trots att det var rena skräckupplevelsen. Läser nu en av hennes underbara (b)loggböcker Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Måste förmedla pingvinhistorian: “En gammal dam hittar en pingvin på gatan. Damen tar pingvinen till polisstationen och frågar vad hon skall göra med den. -Ta den till zoo, säger tjänstgörande poliskonstapel. En tid senare möter polisen den gamla damen tillsammans med pingvinen ute på stan. -Jag trodde jag sa att ni skulle ta den till zoo, säger polisen. -Det gjorde jag också, säger damen. -Och nu skall vi gå på bio.”

 Livets Gåtor Jane Austen  av Vivi Edström, som är fd professor i litteraturvetenskap. En lustfylld  och intressant genomgång av alla Austens romaner + filmerna, personerna så väl som upplägg genomgås grundligt. Underbart för alla oss” Janeiter”. Nästa som rör mig av Bodil Malmsten. Här blir man förskräckt. Svek (vems svek?) och hat, (självhat?) och ordentligt svart. Hon är långt, långt nere, och med sin sparsmakade precisa prosa tar hon nästan livet av en. Men hon kommer upp igen. Nu orkar jag inte mer och har övergått till snälla deckare igen.

Har bäddat med nya sidentäcken och -sängkläder. Försökt fotografera, men det är svårt att få fram sidenets glans och struktur. Tankarna går till stoffmåleriets giganter Watteau, Roslin och Boucher. Som med färg och pensel gjorde det här så mycket bättre än jag kan åstadkomma det med kamera. Underbart lyxigt är det i alla fall, och jag ÄÄÄLSKAR lyx! Förstår nu fullkomligt det köphysteri som drabbade hela Europa när sidenet började importeras från Kina via de ostindiska kompanierna. Önskar att jag kunde åka tillbaka och köpa mer!

Man kan knappt gå ut! Borde tagit mig ner till havet och fotograferat, men det blir kanske i morgon. Istället blev det biblioteket. Äntligen hade Livets Gåtor Jane Austen  av Vivi Edström kommit. Jag har väntat jättelänge. Det är så härligt att få försvinna in i Austen-land ett tag. Har läst det mesta och sett filmerna förstås. Sense and sensibility är favoriten, men det beror nog mest på att skådespelarprestationerna är så sagolika. Och att de verkar ha så roligt. Tycker om Jane Austens ironiska och varma humor och hennes skärpa.

Har äntligen lärt mig tricket med fritata. De ska ju vändas, och det är fullkomligt omöjligt, men i stället kan man sätta in dem i ugnen med grillen på 225-250 grader i några minuter, så blir de jättefina. OBS egentligen godast kalla!

Min fritata består av 6 ägg, salt, chilipulver, cayenne, lite vitlökspulver, 100 g fetaost, 1 liten röd paprika och några haricot vertes. Borde nog haft i lite lök också. Varsågoda!

Igelkottens elegans. Det är faktiskt så bra som kritikerna skriver. Absolut läsvärd –  bitvis svart, bitvis jätterolig, bitvis ganska söt. Har nu gått över på gamla deckare igen, Ulla Trenter den här gången. Kul, jag läste om några av hennes mans böcker för ett tag sedan. Det är så roligt att hans deckarhjälte Harry Friberg också är med i hennes. Fick också med mig en gammal science-fantasy favorit från biblioteket: Tanith Lees Bit inte solen. Underbar, livfull skildring av tonårsrebellen i Utopia och dennas vandring mot vuxenlivet. Borde sättas i händerna på varje tonåring.

Bild från Ritan-parken

bl a om Kina; Brev från Lotusblommans land av Elizabeth Cooper, poetiskt om Kina i brytningstid. En och annan deckare, t ex Elizabeth Georges senast översatta Ett stråk av rött. Välskriven, förstås och med hennes vanliga sorgsna underton. Klart läsvärd. Detsamma kan dessvärre inte sägas om paret Eddings senaste fantasy-serie Drömmarna. Oengagerat, massor av upprepningar för att fylla ut sidorna, oinspirerat. Glöm den, det enda bra de skrivit är Belgariaden, men det räcker långt. Läser nu om Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Jodå, hittills lysande!

Jan Mårtenssons senaste: Palatsmordet. Kan inte påstå att hans deckare är särskilt bra. Upplägget är exakt likadant i alla, men han lägger mer tid och omsorg nu när han är pensionerad. Det intressanta med böckerna för min del är att han är så kunnig vad gäller konst, arkitektur och antikviteter. I denna behandlas bl a Tessinarna och Jean de la Vallèe. Den sistnämnde är min stora favorit. Läs Jan Mårtenssons självbiografi Att krama ett träd, som handlar om hans tid på UD och i FN. Den är intressant, välskriven och god underhållning.

Detalj från Axel Oxenstiernas palats, Jean de la Vallèe är arkitekten

David Bodanis har skrivit en underbar bok om två av 1700-talets stora profiler och deras kärlek till livet, vetenskapen och varandra. På svenska heter den Emilie och Voltaire Upplysningens stora kärlekshistoria. Den är både intressant, underhållande och välskriven. Man får insikter om 1700-talets syn på äktenskap, familj och kärlek. Och man får göra bekanskap med den i historieböckerna totalt “bortglömda” geniala Emilie de Chatelet. En vetenskapskvinna, som trots sitt kön och tidens kvinnosyn lyckades utbilda sig, förklara Newtons matematik och översätta honom till franska, göra vetenskapliga experiment, bl a med ljus.Och älska den hypokondriske Voltaire. Jag hade aldrig hört talas om henne. Det är ju inte klokt. De fanns ju redan då dessa lysande kvinnor, förebilder som så ofta efterlyses på vetenskapens område. Historikerna har hittils valt att tiga ihjäl dem. Här behövs bättring och David Bodanis drar sitt strå till stacken. Rosor till honom.

Förebilden för min favoritserie Bones. Har nu läst två av hennes deckare, dels debutromanen och dels den senast utkomna På Måndag död. Böckerna har genomarbetad intrig, tempo och en tydlig medkänsla med offren. Faktiskt sällsynt. Man får sig också till livs fler detaljer vad gäller rättsmedicinska obduktioner än vad jag är intresserad av. Böckerna är verkligt otäcka, skrämmande och med hög äckelfaktor. Och jag har drömt mardrömmar i natt! JAG! Minns inte när det hände sist. Kathy Reich har läst Patricia Cornwells böcker om Kay Scarpetta, men är inte lika driven som författare. Kathy Reich har också en annan vinkling, och den är inte fel. Båda har en feministisk hållning men den är tydligare hos Patricia Cornwell. Jag saknar humorn och charmen från TV-serien. Hank Hart, som omarbetat till TV och skapat denna specialavdelning på Jeffersonian institute är den som skall hyllas här.